inthemaking

Jag har inte glömt dig. Jag väntar fortfarande på den lilla platsbiten. Din blandning till mig. Jag har redan blandat min. Men jag skickar den inte fören du skickar din. För så länga du inte blandar för mig. Vet jag att du fortfarande förtränger mig.

1_Marianna Faithfull 2_Patti Smith 3_Greta Garbo 4_Janis Joplin

Ett nej är ett nej,
när du säger det.
Ett aldrig är ett aldrig,
för du menar det.
Men kärlek är bara kärlek
om vi båda delar den.

Jag skriver från en ny säng, i ett nytt rum med en ny utsikt. Men jag tänker fortfarande på samma sak. Ibland undrar jag om det inte är just lidandet som är det verkliga livet. Men inte ett destruktivt lidande- om vi inte gör det till det- utan snarare ett lidande som kan få oss att växa som människor. Som formar oss. Detta lidande försöker vi sedan lindra eller helt försöka få att försvinna genom någon blind jakt på evig lycka.
Människor har alltid försökt söka lycka dels genom jakten på någon frälsare, ett liv efter detta eller (som på senare tid) genom materiell lycka och ekonomiskt oberoende. Jag ser inget kontigt eller fel på jakten efter lycka men jakten på evig lycka är något jag inte tror på. Det med två argument: det finns ingen sådant som evig lycka och evig lycka är inte lycka.
Att söka evig lycka är en otroligt absurd ide. Jag ser ingen mening med att leva med evig lycka av samma anledning som jag aldrig skulle vilja ha ett evigt liv. Det tappar sin mening.
Lycka kan inte heller existera utan lidande. Istället för att söka efter evig lycka bör vi söka efter en balans mellan lycka och lidandet. Lidande kan få oss att bättre se vad som gör oss lyckliga och sökandet efter lycka kan skapa mycket lidande.
Stundens lycka är den verkliga lyckan. Den vi vet kan ta slut. Den som är intensiv. Den som är en risk. Att leva är att lida. Att vara männsklig är att söka lycka. Att vara idiotisk är att tro att det finns något som varar för evigt.

I have started to paint again. It is lovely. I have borrowed some watercolours and now I can't stop. I'm so used to black and white and it feels like I've just discovered how amazing colour is. It can make everything so alive. And you can play much more with contrast.


This book is so brutal. Read it. If you have time.

Boxes are taking up our hole appartment, next week is it, we are moving! I'm trying to not feel stressed and it is actually working, I'm not fucking stressed.
Yesterday I had a great night, so long since I hang out with the people I love and I had forgotten how great my friends are. I have defenetly been a egoistc biotch the last months. But I needed it I guess, I needed my bitter time, my egoistic time. Nevertheless that era is gone, past, over!! Ahead I will (hopefully) do three things:
1. Train.
2. Don't fail math.
3. And make the last months as a 17 year old memorable.

Boxes, boxes and more boxes. They are everywhere!!!!!!!

Jag vill göra,
förbjuden konst.
Färger som svävar
och linjer som aldrig dör ut.
Mina penslar är mina fingrar
och hel värld som min duk.