inthemaking

Det är svårt att idag drömma, just för att verkligheten finns precis utanför din dröm. För så fort du öppnar ögonen eller kopplar tillbaka dina sinnen, finns den där. Den finns där tillsammans med den bitande känslan av att din dröm aldrig kommer få den att bli annorlunda. Att ditt dagliga dagdrömmande in i en annan värld aldrig kommer få den värld du lever i att upphöra. Men att drömma sig bort från kommande klimatkriser, svält och orättvisor är det ett tecken på passivitet eller ett tecken på engagemang?

Det är lätt att avvisa drömmande med argument att där är slöseri med tid och att det inte kommer leda till någon förändring. Men är inte drömmarna det motsatta; det första steget mot att vilja något annat? För om vi inte i drömmarna kan börja forma ideer och tankar om vilket liv vi vill leva  och vilkenvärld vi vill leva i, var kan vi då göra det? 

Det sägs att alla stora människor är drömmare och nog kan det vara så. Drömmen kan vara början på något nytt, där iden först slår rot, men det är bara stora människor som kan göra något med det. Omvandla ideen till praktik, drömmen till verklighet. Det är inte omöjligt att vara en stor människa, men det kan ibland kännas omöjligt att följa sina drömmar, för att de just är... drömmar. VMen vad vore mer hopplöst än att alla ens ideer och planer bara förblir illustiner i ens huvud? 

Vi har alla potensial att bli den människa vi vill vara, vi kan alla förändra. Drömmen vara startskottet som får oss att springa åt rätt riktining. Den verkliga världen kommer aldrig försvinna men den kommer alltid kunna förändras.