För att minnas det gammla, för att frukta det förgångna.

A 5 minuter och en kall sittplats.
Bredvid mig sätter sig en ung man som ser streetsmart ut. Han ser på mig som för att försökra mig över att jag inte bryr mig och med min bok ser jag fruktansvärt ointresserad ut. Men jag ser. Ur bagen tar han fram ett kuvert och ur kuveret ett papper och ur pappret M. Jag behöver inte se det för att veta vad det är den söta lukten avslöjar.
Det luktar Peru på kvällen. Vid varje uteklubb, toalett och gathörn kan man känna den söta lukten. Man kan se spår i ögon och rörelser, i ord. I VIP-rummen är den inpregnerad på väggarna.
Lukten är Peru. Den är palmprasoll, min kusin och ugglan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0