inthemaking

Jag har ett behov att komma ut och bort. But I'm stuck. At the moment. Jag har funderat länge och noga över vad jag vill gör med mina dagar. Tänkt på fördelarna med framförhållning och nackdelarna med planering. Funderat, reviderat, kategoriserat mina tankar. Men det står tomt. Ett blankt A4 med de där sabla lilla strecket som blinkar och ger mig psykos. Jag vill egentligen bara att all världens lycka ska falla i mitt knä så jag kan bada i den som den där seriefigurs ankan jag inte vet namnet på gör. Bada i pengar, framgång och sexuella bedrifter. Men låt oss vara realistiska, det är tråkigt, men ibland lite nyttigt. Kontentan av allt är nog att jag inte har lust till ett skit. Man kanske inte ska hoppet på att någonting någon gång mirakulöst ska hoppa fram precis framför näsan och vara the calling in life men man kan ju testa. Ingenting är omöjligt det existerar bara bra och dåliga odds. Så jag lutar mig tillbaka och hoppas på ett sändebud från ovan. Nu med värmen kommer det lyckligtvis inte bli en 5 kilos istapp som spräcker mitt kranium.

Vi pratar ofta om att hela världen är vår. Att vi har den där vid våra fötter och sparkar den framför oss med varje steg vi tar. Jag vet inte om vi har rätt eller om vi bara inbillar oss det för att allt så lätt kan gå förlorat. Om vi då vid avgrundens kant kan säga att vi aldrig tog världen och att den därför fortfarande ligger där en armslängd bort. Att den trots omständigheter fortfarande är vår. Ibland vet jag inte om livet tillhör oss eller om vi tillhör livet. Om vi är ödets barn, utelämnade till slumpen som faktiskt till stor del skapar livet. Vi kanske bara är livets slavar, sålda till det icke förutbestämda, till det ovetande. Det är kanske våra kroppar som sparkas fram och tillbaka av vad vi tror är vårt. Det kanske är livet som i slutändan väljer att inte ta oss, trots att vi ligger så nära till hands.

Ibland har jag svårt att skriva när livet leker. Då vill jag leka med det så mycket det går. Jag vill peka med fingrarna mot den blå himmelen och forma orden jag älskar. Jag älskar, jag älskar, jag älskar. Allt. De tidiga morgnarna, de sena kvällarna, drömmarna, skratten, mamma, pappa, hatet, längtan, saknaden. De fyller mig med mer än bara ångest och trötthet. De fyller mig till bredden. De får mig att känna mig hel. Jag har ingenting att förlora vilket gör mig ägare till allt. Jag är blyg men modig, jag är äntligen mig själv.