It's true I'm in

Okej nu är jag det, workingclass. I dag var första dagen på min lokala mataffär. Jag möttes av affischer med texter som  "kunden är inte ett problem, utan anledningen till att du arbetar" och obs lappar om falska sedlar. Jag lärde min att bananer är kod 107 och att lösviktsgodis 555. En flicka med sol i sitt namn upplös mig om hur man sköter en kassa. Jag är snart din perfekta kassörska; snäll, trevlig och hjärntvättad. Allt som fattas är ett par svarta byxor och en röd skjorta, sedan är jag complete.

Här jobbar kvinnor och män som hört det ständigt pipandet och plingandet från kassor i nästan 10 år, som plockat upp bananer (107) och ingefära (127) sedan de var i puberteten och som upplevt affischerna i arbetsrummet när de fortfarande hade klara färger. Men det finns många fina saker med jobbet, härlig kundkontakt och många trevliga människor samt, såklart, trevliga arbetskamerater och hyfsat schyssta löner.

Men väger de bra upp de dåliga... inte för mig. Jag trivs, det är lätt och jag lär mig lite, men jag växer inte som människa, jag känner inte att jag någon större nytta. Det jag lärt mig idag kan vilken annan tonåring lära sig på samma tid. Mitt arbete kan lätt ersättas av någon annna. Det jag gör är ingen som kräver kunskap och finness av någon hög grad.
Jobbet är temporärt så som min vistelse i detta land. De bra väger helt enkelt inte upp för det dåliga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0