Ett M
Det är verkligen en speciell kärlek jag hyser till kvinnan som med krystning och skrick skickade ut mig i världen. Som ammat mig och älskat mig. Hon är en kvinna jag är stolt över, så stolt att jag impulsivt gillar att krama henne för hårt. Idag är en sådan dag jag verkligen uppskattat hennes moderliga visdom, då hon omfamnat mig med kunniga ord och förnuftiga livsläxor. Stenbumlingarna livet skickat mot mig blir till smågrus så fort jag kastar mina problem mot hennes klocka ögon. Hon är sanneligen kvinnan i mitt liv.
Att för första gången på länge gå en hel skoldag kom lite som en chock. Både för mig och mitt intellekt. Vi var inte redo. Caught red handed. Med handen i kakburken. Jag staplade iväg från retoriken med den vita flaggan hängandes över axeln. Jag ger upp, skrek jag till förbipasserande, jag ger mig!! Nu känner jag mig bättre, bara lite tagen på min stolthet. Jag inser att kriget bara kommer pågå i 6 dagar till. Fienden är försvagde av betygssättande, we shall overcome!!
Farbror har förövrigt lämnat mig ensam ett tag. Jag tror att det är nu jag ska inse något stort och livsviktigt. Typ att komma i kontakt med shit inom mig och shit. Jag har inte kommit i kontakt med något. Mitt hjärta är instängt bakom revbenen och jag vågar inte släppa ut det för en pratstund. Risken är för hög. Min hjärna är en okontrollerad löpande tik så den får löpa. Fritt. Men jag ska försöka. För att göra farbror belåten och kanske på ett högre plan även mig.
Kommentarer
Trackback
