Idag
Att jag skolkade från retoriken idag var vi alla på det klara med. Framförallt jag och min retoriklärare. Jag inser att min övertalningsförmåga och retoriska finess inte nått sitt klimax och hon kunde uppenbarligen lätt se igenom min jag-försov-mig-lögn. Skoltimmarna förflöt i ett meningslöst svettandes i datasalar. Men eftersom jag är vuxen nu och inte längre finner nöje i att laga mat (något som alltid är spännande i börjar) vägrade jag palla mig hem innan lunchen var serverad. Jag tog den korta promenaden till stadsbiblioteket med målet att lämna tillbaka en tre veckor försenad bok och se så misserabel ut som möjligt. Har man inte en dignosen kan man iaf låtsas. Jag har absolut inte en diagnos. Det dummaste jag hört. Frisk som en lärka.
Jag tog mig och min diagnos hem. Försökte ta mitt huvud med på en jogging tur men den ville inte följa med. Om jag skulle försöka tygla min hjärna skulle den troligen ta självmord, snitta isg i handlederna eller hoppa framför ett tåg. Så jag låter den löpa lite fritt. Vi båda vinner på det.
Men min hjärna verkar åtminstone tala för mitt stumma hjärta. När telefonen ringer och min kropp säger skit i det säger min hjärna: SVARA! Och när jag väl svarat, fummlat och lagt på säger mitt hjärta DUNK DUNK DUNK DUNK.
Kommentarer
Trackback
