inthemaking

När jag gick hem ikväll var natten sådär härligt fuktig, som den är precis innan och efter att det har regnat. Det är som om man befinner sig precis i en paus. Precis innan något ska hända, innan det ska regna, då man bara väntar på att de första dropparna ska komma. Jag ville skrika, jag fick lust att bada i den lilla nerpissade poolen, jag fick lust att skriva till X och släppa hela mitt hjärta på hans smala axlar. Jag ville bara befinna mig i den där pausen. Jag ville att allt skulle stå still för några minuter och det gjorde det. Naturen tog en paus för min skull så jag äntligen kunde höra mina hjärtslag.