inthemaking

Jag vill att tankarna i huvudet ska dö. Jag vill äta ihjäl dem men varje gång jag gör det kontrar dem med en extrem ångest. Jag vill slitas sönder, bara försvinna, bort. Jag är rädd för att han ska dra. Dra långt härifrån och lämna mig kvar i den här skiten. Jag är rädd för mig själv. Kanske är det min största fruktan. Att jag vet att jag måste hålla "det" under sådan jävla kontroll. Jag hatar min kärlek och längtan efter allt det som kan skada mig

och som kommer att göra det. Lås in mig trots att jag vet att det kommer döda mig.