vad som känns som en annan värld
Från min flyktiga resa:
Det blev ingen hemresa idag. Det blev ett stanna. Stanna kvar och njuta ett tag till. Känner mig trött och vet att mina ord (dessa ord) inte är sammanhängande. Huvudet är tungt men känna lättare. Vill inte åka och lämna sällskapet men det känna påfrestande att stanna. Skola, jobb, det andra livet. Jag måste påminnas om världen utanför dessa väggar. Måste påminnas om att den existerar och att jag fortfarande har en fot inne i den.
på länge
Det slutar som det gör
när jag bara gör
Det slutar med ett hugg och knutna slag
mot bröstet och mot hjärtat
tappar luften
kan inte andas
tappar viljan
kan inte beblandas
med andra liv
och leva
Det slutar som det gör när vi riskerar allt på ingenting
Snabba fingrar som omsluter ting
som bara sugs upp... ingenting
Sover med den svarta hunden bredvid mig
som lämnar bröstet blött
svettigt efter för många andetag.
Fuktigt av en alltför ivrig puls.
Ta mig inte
kan inte andas
Ta mig inte
kan inte beblandas
Det slutar som det gör
när jag bara gör
catch up
förlåt för upphållet, jag har inte haft tid. eller lust. men nu känns saker bättre. ikväll ska jag ut på köttmarknaden. vi hörs!
ord som för länge sedan
det slutar alltid vid halv fem. bland nyvakna och redan bakfulla i stockholms tunnelbanenät vandrar jag hem. känner mig försvunnen och blickar dras till mina röda läppar. jag säger inget, dem är bara röda som om färgen genererar mer ord än rörelsen av mina läppar. jag vet inte vart jag vill komma med detta. mig själv vill jag ta långt härifrån till andra sidan av det jag nu blivit. det handlar inte om vad vi vill av livet utan om vad livet faktiskt kan ge oss. Det är obegränsat, så obegränsat, att till och med våra galnaste drömmar kan slå in.
Den
Min kropp suktar efter
Min kropp längtar efter
Min kropp söker efter
Min kropp strävar efter
Min kropp dras efter
...
Närhet
Back to business
Första dagen i skolan och jag ville mest av allt fly från den verklighet jag hållit mig borta ifrån under så många veckor. All den verklighet som helt plötsligt tränger in från alla hörn och vill göra mig påmind om att jag ännu inte kan leva som jag vill, för alltid. Jag drar iväg snart ändå för att få fly lite till i några få flyktiga dagar.
När jag tänker på dig
- Så hur kan vi kalla oss vänner när jag skulle kunna ge min värld till dig.
- Vi kallar oss vänner, för jag skulle bara förstöra den.
Framtiden..
Framtiden står gömd bakom varje andetag.
2010
Det läskiga, och farliga, är inte att gå vilse i sig själv utan att någonstans inom sig helt tappa bort sig. Inte att fumla i mörka vrår i hjärtat utan att försvinna bakom revbenen och aldrig mer hitta ut. Förra året var jag nära att falla... att falla och falla. Aldrig landa utan bara fortsätta nedåt i högt accelererande fart. För vad som känns som månader sedan i dimmor, främmande soffor och konstiga sängar var jag aldrig rädd för döden, livet var det som skrämde mig mest. Bland pojkar jag inte förstod mig på, människor jag älskade och tjejer (tjejen) jag beundrar var jag inte rädd för att det plötsligt skulle ta slut utan för att tiden sakta skulle ta död på det.
Det. Allt.
Allt som blivit mitt på några dagar och utan min tillåtelse trängt bort allt det gamla. Och jag står fortfarande i mitten och vet inte om jag tryggt ska ta ett kliv tillbaka till allt det jag känner till eller om jag ska springa framåt med slutna ögon utan att veta hur långt vägen går. Inte veta när den tar slut.
Men livet kan inte heller handla om att hela tiden hålla koll på sig själv. Att se till att man inte tappar bort sig och försvinner. Det handlar ju om att aldrig sluta leta efter de sakerna inom oss som gör oss levande. Så 2010 när allt inte kan bli mer osäkert så är det dags att springa och inte vara rädd för att komma vilse. Jag har lärt mig så pass mycket att jag vet att fallen bara tar oss till nya dimensioner, och där en väg slutar, tar en annan vid.
Äventyr
Vi behöver kanske miljöombyten oftare än vi tror. För utan nya vyer längtar vi lätt tillbaka till gamla minnen av hur saker och ting i vår närhet, en gång såg ut.
Drömde inatt
Drömde en konstig dröm ikväll. Att jag satt med familjen och en tjej i min skola. Och vi var en familj och hon ville så gärna vara en del av den men hon fattade inte att familjen är så skör. Att en familjemedlem vilken dag som helst bara kan försvinna. Att vi gör saker ihop som inte är helt riskfria. Hon kunde inte förstå det, hon ville bara kramas med oss. Med det är så mycket mer än kramar i min familj. Det är så mycket rädsla, hopp, ilska, kärlek, hat, mod, styrka, svek och oro att hennes hjärta inte skulle klara av alla dem känslorna. Det skulle pumpa på intensivt att det tillslut sprack. Och hon skulle ligga med blod i mungiporna och bara vilja kramas.
Vänner
Tre dagars sjukdom har tvingat min kropp kvar på hemmaplan. Dagarna har fördrivits med filmtittande och ätande. Har sovit mycket, minst 12 timmar varje natt så nu börjar jag äntligen bli frisk. Det känns skönt och befriande, längtar efter boxningen. På fredag drar jag iväg på äventyr, ska leka av mig lite och om jag inte hört fel så har jag kanske chansen att få rida lite också. Jag längtar, längtar så mycket efter den frihetskänslan. Inte mycket kvar på skolan heller. Inte mycket alls. Snart är jag fri, jag kan känna hur vingarna börjar växa ut.
Gott nytt... i eftreskott
Det nya året har börjat med en rensning av mycket gammalt groll. Framför allt har jag tagit itu med kärleksproblem. Jag gillar inte problem och kärlek gör mig jävligt oskön så jag bestämde mig sju timmar in i det nya året att ta itu med båda. Vi får se var bäcken flyter och stigarna leder. Sen har jag blivit svinsjuk så nu kan jag sitta hemma och smälta intryck. Fundera, analysera och filosofera. God fortsättning!
