Idiotiska att säga att kärleken övervinner allt, när min kärlek inte ens kan övervinna dig.
Att jag inte klarar mig utan min kära farbror är helt uppenbart. Nu när jag inte träffat honom på nästan tre veckor känns det som om huvudet är så fullt med tankar att dem kommer trycka ut min hjärna och lämna mig död på golvet. Men å andra sidan inleder jag fortfarande varje samtal med att säga "allt känns bra, så bra, så bra...". Men jag vet att han genomskådar mig och det slutar alltid med att vi konstatera betydelsen av att fortsätta vår relation.
Mina senaste tankeverksamhet har bestått av två dilemman:
1. Älskar, älskar inte
samt
2. Knulla, knulla inte
Hur jag löser dessa två dilemman känner jag dock är ytters betydande för min fortsatta existens. Inte det att jag kommer självantända eller sluta fungera som mänsklig varelse om jag inte kan bestämma mig, nej absolut inte. Detta handlar totalt om psykisk hälsa och mentalt välbefinnande. Min kära farbror säger att jag måste följa mina känslor mer men det min kära farbror inte förstår är att mina känslor ena sekunden säger: KNULLLLLAAAAAAAAAAA, KNULLA KNULLA KNULLA!!!!!!!! Och andra sekunden säger: Jag älskar honom, fortfarande, varför varför varför...........
Okej, Hamlet hade ett lite tuffare dilemma, att vara eller inte vara är endast något en hårdhudad människa kan fundera ut. Vi andra mest bara är och tänker aldrig på att inte vara. Eller så tänker vi på att knulla eller älska, vilket också är lite svårt att fundera ut. Men å andra sidan finns det dem som bara älskar eller bara knullar, och tänker inte på själva inetet. Jag vet inte om det är mer hälsosamt.
Kommentarer
Trackback
