Från 7/9
Tanken på att finna mig själv 30 år senare på ett dåligt kontor med tråkiga kollegor och ett ännu tråkigare liv skrämmer mig lika mycket varje gång. Jag drömmer ibland om det, inte bra drömmar såklart utan dåliga.
Jag pluggar för att jag ska ha så mycket val som möjligt i livet och för att inte finna att mitt enda alternativ är något dåligt jobb där inge som helst självförverkligande sker. Jag vill kunna bli allt jag vill och mer, men vad är det då jag vill?
Jag och pappa brukar skojja om att tillsammans låsa in oss i ett gigantiskt bibliotek under ett år så vi kan läsa allt de vill läsa och skriva det vi vill skriva. En väldigt filosofiskt (och säker lite asocial) person sa en gång: "vissa säger att man ska leva livet, men jag föredrar att läsa". Kanske inte de här orden till punkt och pricka stämmer in på mig men de får mig endå att fundera.
Min kloka och asociala vän som nu sa dessa ord måste verkligen ha funnit njutningen i att läsa en bra bok men missat, eller kanske inte ens varit med om, känslan av att uppleva något. Känslan av att få skapa, känslan av att se och känslan av att vara närvarande, och trots att ens existens inte är nödvändig för hela mänskligehten så är den otroligt viktig för en själv och människorna runt omkring en.
Alla människor på jorden lever ju på ett eller annat sätt sitt liv om de inte gjorde det skulle de ju vara döda och då skulle de inte leva och... ni förstår vinkeln. Men hur många är det egentligen som upplever det, till det yttersta, med alla sina motgångar, kamper, sorger och härligheter? Man kan leva livet genom att bara vara där, som ännu en siffra över levande under 2000-talet.
Jag pluggar för att jag ska ha så mycket val som möjligt i livet och för att inte finna att mitt enda alternativ är något dåligt jobb där inge som helst självförverkligande sker. Jag vill kunna bli allt jag vill och mer, men vad är det då jag vill?
Jag och pappa brukar skojja om att tillsammans låsa in oss i ett gigantiskt bibliotek under ett år så vi kan läsa allt de vill läsa och skriva det vi vill skriva. En väldigt filosofiskt (och säker lite asocial) person sa en gång: "vissa säger att man ska leva livet, men jag föredrar att läsa". Kanske inte de här orden till punkt och pricka stämmer in på mig men de får mig endå att fundera.
Min kloka och asociala vän som nu sa dessa ord måste verkligen ha funnit njutningen i att läsa en bra bok men missat, eller kanske inte ens varit med om, känslan av att uppleva något. Känslan av att få skapa, känslan av att se och känslan av att vara närvarande, och trots att ens existens inte är nödvändig för hela mänskligehten så är den otroligt viktig för en själv och människorna runt omkring en.
Alla människor på jorden lever ju på ett eller annat sätt sitt liv om de inte gjorde det skulle de ju vara döda och då skulle de inte leva och... ni förstår vinkeln. Men hur många är det egentligen som upplever det, till det yttersta, med alla sina motgångar, kamper, sorger och härligheter? Man kan leva livet genom att bara vara där, som ännu en siffra över levande under 2000-talet.
Kommentarer
Trackback
